Fula Fula Ord: Tom Waits: Ett åsnejubileum i skymundan

Det finns artister som räknas som bluesartister och så finns det de som har bluesen lite mer i bakgrunden. Tom Waits tillhör det andra facket. När han gjorde comeback för 15 år sedan med Mule Variations var det kanske mer tydligt än någonsin förr.

Då hade han inte gjort någon ny skiva på sex år. Under de åren hade han varit hemmapappa och för att dryga ut kassan varit med i filmer. Har ni inte sett Short Cuts, Robert Altmans film som bygger på noveller av mästaren Raymond Carver rekommenderas den varmt. Och om Waits kanske inte är någon stor skådespelare så är han tillräckligt underhållande som den karaktär han byggt kring sig själv för att det ska räcka.

- I didn´t marry a man, I married a mule, lär Waits fru Kathleen Brennan ha sagt. Och idén till låten Get Behind The Mule. Det låter som något man önskar att Howlin´ Wolf haft möjlighet att tolka. Brennan är en viktig komponent i Waits musik. Bortsett från att hon fick honom att sluta dricka var hon också viktig för den delen av hans karriär som inleddes med hans genombrott Swordfishtrombones där han slutade vara en man som poserade med cigarr i munnen vid pianot sjungandes om ensamhetens oändlighet. Plötsligt gjorde Waits musik som var helt egen och där det möjligtvis fortfarande fanns piano i studion men i så fall främst för att det lät kul när man sågade sönder dem. Möjligtvis hade han upptäckt Captain Beefheart.

Efter att även konsten att föra oväsen ledde till en återvändsgränd återvände paret 1999 till den grund som nästan alltid funnits där även om den dolts mer och mer av allt oväsen. Bluesen. Skivan sålde en halv miljon exemplar och fick en grammis (Best Contemporary Folk Album). På kuppen fick han nästan en hit på riktigt med Hold On.

What´s He Building? tittar närmare på grannen och undrar vad han egentligen bygger i källaren. Han prenumererar på alla de där tidningarna. Han vinkar aldrig när han går förbi. Han gömmer något för oss. Han håller sig för sig själv. What´s He Building? är inte så mycket en låt som en monolog där Waits till komp av saker som skulle kunna vara hämtade på en soptipp - och med tanke på att Waits är Waits förmodligen är hämtade på en soptipp - målar upp en riktigt otäck stämning. Men humorn finns där också. Grannen har en ex-fru som bor i Mayor´s Income, Tennessee. Det slutar med att man helst inte vill veta vad det egentligen är grannen snickrar på. Waits kan berätta som få.

Något Waits inte lika ofta får beröm för är att han skriver vackra kärlekslåtar. Vad hade inte en sån som Etta James kunnat göra med Take It With Me?

I år har det gått femton år sedan Mule Variations släpptes och gav Waits en nytändning. Och det var i bluesen han hittade den, även om den i låtar som Pony, Black Market Baby och Filipino Box Spring Hog inte låter som den brukar. Men att Waits skulle ge sig på bluesen utan att skruva lite på den var förstås otänkbart.

What makes a house grand/ ain´t the roof or the doors/ if there´s love in a house/ it´s a palace for sure