Bokrecension: Highway 61 - Crossroads On The Blues Highway

HIGHWAY 61: Crossroads On The Blues Highway
Derek Bright
Förlag: History Press

Om det har blivit en förmodad sanning att all blues handlar om ensamhet, utsatthet och utslagenhet är det för att det säger något om hur många svartas liv i USA såg ut under 1900-talets första halva. Engelska författaren och musikern Derek Bright gör en resa genom blueshistorien och börjar i Chicago och tar sig söderut (rent geografiskt) mot New Orleans och bakåt (rent kronologiskt) i historien. Under 1900-talets första sextio år ökade Chicagos färgade befolkning från 30 000 till strax under en miljon, motsvarande nästan en fjärdedel av stadens invånare. De kom från deltat i södern och sökte ett nytt liv med bättre förutsättningar. Och eftersom Chicago verkade ha ett nästan omättligt behov av arbetskraft för de som inte var rädda för, eller inte hade några alternativ till, fysiskt tunga jobb var det många som packade sina väskor och åkte de närmare 150 milen.

Boken är inte bara en musikberättelse, även en sociologisk historia - och ett resereportage modell rejälare. Klangbotten är bred. Kapitlet som utspelas i Memphis ger mordet på Martin Luther King stort utrymme. Det var en händelse som påverkar svart musikkultur lika mycket som att Muddy Waters skaffade elgitarr. Memphis är något av porten mellan norr och söder. När Bright åker längre söderut och korsar Mississippifloden stöter han på fattigdom som är svår att förstå, än mindre relatera till. Där jobbade Medborgarättsrörelsen i uppförsbacke, rasismen var djupt rotad och är det på många håll än i dag.

Någon gång under 1960-talet gick bluesen från i huvudsak svarta till vita utövare och publik. Många av de stora namnen kom till Europa och togs emot som hjältar under en period när de inte lyckades spela för kaffepengar i hemlandet. Det här är också något som Bright tar upp, och något som han själv är en del av. Många är de orter i främst södern som lever på bluesturister letandes efter platser där numera legendariska namn en gång levde och verkade. Många av de som bor där i dag tycks inte ha en aning om att de trampar på för många helig mark. Korsningen - där Highway 61 och 44 möts - där Robert Johnson påstås ha sålt sin själ till djävulen pryds av en stor skylt med tre gitarrer pekandes på olika håll. I närheten står ett träd under vilket han sägs ha suttit och spelat. Bright diskuterar hur det här får honom och många andra att vallfärda hundratals, rent av tusentals, mil för att ta foton på bomullsfält och små stugor där någon eventuellt har jobbat eller bott.

Det rikliga bildmaterialet är i både färg och svartvitt och i samhällen som Clarksdale, av många kallat bluesens födelseplats, tycks tiden stått still sedan 1920-talet. Man kan kalla det genuint om man vill, men de som flyttar dit frivilligt är lätträknade.

Vill man veta mer om bluesen, dess historia, vad den betydde och resan den gjorde under 1900-talets första halva är Highway 61 en bok som ger både detaljer och ett gediget historiskt sammanhang. Läs. 

Läs mer om liknande:

Muddy Waters uppfann Chicagobluesen

Billy Boy Arnold förvaltar Chicagobluesen

Big Mama Thornton förtjänar en bättre bok
Charley Patton var samtida med Robert Johnson

Så spelar du blues! Hela listan!

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.