Just nu!

Vad läser du just nu, Ola?

Jag läser Gabriel Garcia Márquez lät yrselframkallande Hundra År Av Ensamhet (1967). Det är förvisso svårt att hålla isär de 107 karaktärerna (nej, jag har inte räknat), men det gör inget. På varje sida finns en berusande berättarglädje! Boken handlar om byn Macondo och familjen Buendia står i centrum. För enkelhetens skull har alla mer eller mindre samma namn. Man puttas hela tiden fram av de små bisarra berättelserna och även om det är av de minst greppbara böckerna jag läst kan jag inte låta bli att läsa bara ett kapitel till innan jag somnar. Hals över huvud i bokform.

Vad tittar du på just nu, Ola?

Frost/Nixon. När Richard Nixon inte helt frivilligt avsade sig presidentskapet i augusti 1974, ett öde han fortfarande är ensam om, som en direkt följd av Watergate-skandalen var det många journalister som ville intervjua honom. Presidenten tackade nej. Brittiske underhållaren David Frost fick något oväntat ett ja. Det finns två huvudsakliga anledningar. Frost utlovade en relativt stor summa pengar, en stor del av den dessuom från egen ficka - även om han letade andra finansiärer. En annan anledning var att Frost var känd som underhållningsreporter och förmodligen ansågs vara intellektuellt underlägsen och därmed ett lätt byte. När de till slut satte sig ner framför kamerorna i mars 1977 gick det inte riktigt enligt beräkningarna. Om Michael Sheen är storartad som Frost vet jag inte vad Frank Langella är som presidenten. Ingen av dem är porträttlik, men de lyckas lyfta fram små detaljer som gör att tom Nixon framstår som människa. Läs Jens Petersson recension från Aftonbladet.

Vad lyssnar du på just nu, Ola?

Har nyligen återupptäckt Kate Bush-samlingen The Whole Story. Det är förstås fegt att göra det enkelt för sig genom att välja en samling med en sådan udda artist som Kate Bush, men det här är en tolv låtar lång popmusikresa genom ett konstnärsskap som inte accepterar några andra villkor än sina egna. Kate Bushs musik kan inte beskrivas med andra ord än som Kate Bush-musik. Aviga arrangemang blandas med vackra och självklara melodier som blandas med säregna texter. Skivan inleds med hennes debutsingel Wuthering Heights och slutar med Babooshka. De senaste sexton åren har hon bara släppt 3 skivor, Arial kom 2005, men hon lyckas fylla varje skiva med så mycket upplevelser att man inte har hjärta att klaga.

Var det allt, Ola?

Just nu, ja.