Alfred Hitchcock x 3
Igår på lunchen fyndade jag film på Lidl av alla ställen. I en reaback såg jag en av den legendariska engelska regissören Alfred Hithcocks sentida filmer Torn Curtain med Paul Newman i huvudrollen. Detta kalla kriget-drama från 1966 kan inte sägas vara någon av de inblandades bästa, men det är en välgjord thriller i snygga miljöer och filmen är klart sevärd. Filmen innehåller en klassisk Hitchcock-scen där han ville visa hur svårt det egentligen är att strypa någon. Han tyckte folk dog för lätt på film. Detta var också sista samarbetet med legendariska filmmusikkompositören Bernard Herrmann vars musik den här gången inte ansågs hålla måttet. De skiljdes som ovänner.
Jag fortsatte bläddra bland filmerna och hittade snart 1972-års Frenzy, mannens näst sista film och en av mina personliga favoriter. Det förtjänar mer uppmärksamet än den fått. Den bygger på det klassiska Hitchcock-upplägget med en man som blir oskyldigt jagad för ett - eller snarare flera - mord och måste hitta den verkliga mördaren för att rentvå sitt namn. Sjuttiotalet var kanske inte lika snyggt som femtiotalet, men annars finns här alla klassiska element. Snyggt foto, långa kameraåkningar och en rejäl dos av den svarta humor som var något av regissörens kännetecken. Det är bara Cary Grant eller James Stewart som saknas i rollen som oskyldigt utpekad, även om Jon Finch gör ett bra jobb. Det här var hans första film i England sedan Stage Fright 1950.
Sist och äldst hittade jag Sabotör från 1942 och den har jag inte sett, även om jag råkar veta hur den slutar. Även denna har oskyldig man måste rentå sitt namn-upplägget. Lägg till detta en bombgalen naziagent. Omslaget avslöjar att det var el Hitchos första film med uteslutande amerikansk rollbesättning. Till skillnad från de andra två är den svartvit.
Jag hittade Topaz från 1969 också, men den klarar jag mig utan. Alla filmerna innehåller extramaterial. Av detta är dokumentärerna av störst intresse. Bildgalleri och biotrailers är mest att betrakta som utfyllnad. Sex timmars Hitchcock är mest att betrakta som en helkväll.
Dagens låt är Why She´s Acting This Way av Townes van Zandt.
Läs mer om Alfred Hitchcock.
Jag fortsatte bläddra bland filmerna och hittade snart 1972-års Frenzy, mannens näst sista film och en av mina personliga favoriter. Det förtjänar mer uppmärksamet än den fått. Den bygger på det klassiska Hitchcock-upplägget med en man som blir oskyldigt jagad för ett - eller snarare flera - mord och måste hitta den verkliga mördaren för att rentvå sitt namn. Sjuttiotalet var kanske inte lika snyggt som femtiotalet, men annars finns här alla klassiska element. Snyggt foto, långa kameraåkningar och en rejäl dos av den svarta humor som var något av regissörens kännetecken. Det är bara Cary Grant eller James Stewart som saknas i rollen som oskyldigt utpekad, även om Jon Finch gör ett bra jobb. Det här var hans första film i England sedan Stage Fright 1950.
Sist och äldst hittade jag Sabotör från 1942 och den har jag inte sett, även om jag råkar veta hur den slutar. Även denna har oskyldig man måste rentå sitt namn-upplägget. Lägg till detta en bombgalen naziagent. Omslaget avslöjar att det var el Hitchos första film med uteslutande amerikansk rollbesättning. Till skillnad från de andra två är den svartvit.
Jag hittade Topaz från 1969 också, men den klarar jag mig utan. Alla filmerna innehåller extramaterial. Av detta är dokumentärerna av störst intresse. Bildgalleri och biotrailers är mest att betrakta som utfyllnad. Sex timmars Hitchcock är mest att betrakta som en helkväll.
Dagens låt är Why She´s Acting This Way av Townes van Zandt.
Läs mer om Alfred Hitchcock.
Etiketter: film
upplagd av Ola Claesson
11:05:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida