Planet Earth skapar tv-magi
När BBC gör något gör de det ordentligt. Det får kosta nästan vad det vill. Serien Planet Earth tog fem år att göra, hade premiär 2006, och var ett samarbete mellan BBC, Discovery Channel, NHK/Japan och kanadensiska CBC. Resultatet blev något av det mest imponerande som sänts på tv. Bilderna är så vackra att man ibland måste spola tillbaka och titta igen och frågan hur filmade de det här? dyker upp nästan lika ofta som hur länge fick de vänta för att fånga det där på film? Man förstår vilket jätteprojekt det har varit. Man förstår att det är de allra bästa kameramännen/kvinnorna som varit inblandade. Ingen praktikant får uppdraget att filma lejon som jagar en elefant eller filma pirajor som äter lunch. Intressanta anekdoter om bakomarbetet finns som extramaterial.
Vi besöker regnskogar, hav, grottor, berg, savanner, stäpper, träsk, öknar, djunglar och poler (bägge). Man blir förvånad över vilka "konstiga" djur det egentligen finns där ute och hur väl uttänkt allt är, hur smart naturen tänker. Många av djuren har aldrig tidigare fångats på film. Inför många av klippen känner man sig som en femåring på julafton. Ibland är man avundsjuk på de som var där på plats och filmade. Ibland tycker man synd om dem. Nästan inga människor förekommer framför kameran, men David Attenborough gör ett mästerligt jobb som berättarröst.
Det är möjligt att alla utom jag redan sett Planet Earth. Det har visats på SVT och jag vet inte hur jag kunde missa det.
Någonstans ligger också känslan av att allt detta är hotat av det största rovdjuret av dem alla. Det är inte den stora vita hajen jag tänker på, men vi kommer behöva en större båt.
Dagens låt är Yellow Submarine av The Beatles.
Läs mer om Planet Earth.
Läs mer om DVD:n.
Vi besöker regnskogar, hav, grottor, berg, savanner, stäpper, träsk, öknar, djunglar och poler (bägge). Man blir förvånad över vilka "konstiga" djur det egentligen finns där ute och hur väl uttänkt allt är, hur smart naturen tänker. Många av djuren har aldrig tidigare fångats på film. Inför många av klippen känner man sig som en femåring på julafton. Ibland är man avundsjuk på de som var där på plats och filmade. Ibland tycker man synd om dem. Nästan inga människor förekommer framför kameran, men David Attenborough gör ett mästerligt jobb som berättarröst.
Det är möjligt att alla utom jag redan sett Planet Earth. Det har visats på SVT och jag vet inte hur jag kunde missa det.
Någonstans ligger också känslan av att allt detta är hotat av det största rovdjuret av dem alla. Det är inte den stora vita hajen jag tänker på, men vi kommer behöva en större båt.
Dagens låt är Yellow Submarine av The Beatles.
Läs mer om Planet Earth.
Läs mer om DVD:n.
Etiketter: televisionsapparaten
2 kommentarer:
OSSLER!
OKEJ!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida