Djurfarmen (o)roar fortfarande

Läste George Orwells klassiker Djurfarmen igår. Intressant att den var så tydlig. När man läser böcker som kommenterar, utgår från eller driver med en politisk, historisk eller historisk politisk situation brukar de vara subtila, kritiken brukar förekomma i bisatser och om man inte vet vad boken egentligen handlar om och känner till det litteraturhistoriska sammanhanget brukar man kunna missa det. Tyvärr känner man nästan alltid till saker som (t ex) den här skrevs som en kommentar till Englands invasion av Falklandsöarna och den sortens förkunskap påverkar förstås läsning. Men man skulle förstå att Djurfarmen handlar om totalitära ideologier i allmänhet och Sovjetunionen och Stalin i synnerhet även om man varken kände till Sovjetunionen eller Stalin. Man undrar också varför djuren går med på allt, hur de bara accepterar de ständiga förändringarna/försämringarna. I alla fall tills man inser att det var vad som hände i verkligheten också. Och fortfarande händer i andra länder. Boken både underhåller och skrämmer, blir både historielektion och nutid.

Intressant är också att den släpptes 1945, samma år som andra världskriget slutade. Det är värt att minnas att Stalin då, under en kort period, var högt aktad i Europa efter att ha hjälpt de allierade besegra Hitler. Hans popularitet dalade dock snabbt i brist på fler hits. Detta trots den hårda satsningen på Stalin Sings Visor Från Västkusten I Vegamössa.

Gillar man Orwell kan man förresten från den 9 augusti läsa hans dagbok med sjuttio års fördröjning här.

Dagens låt är Pigs On The Wing, pt 1 av Pink Floyd.