Politisk korrekthet gör mig förvirrad

Om en kvinnlig artist som inte har ett traditionellt vackert utseende gör musik anses det ofta att hon gör ett "viktigt" ställningstagande och är en stark kvinnokaraktär. På så sätt får hon bra respons. Om en kvinnlig artist som har ett traditionellt vackert utseende gör musik döms det ibland ut som hissmusik hur personlig, gripande och samhällstillvänd den än är. Vad beror detta på? Och är det inte värre än att bara skrika visa pattarna direkt istället?

När Britney (ansedd som sexsymbol) har uppenbara psykologiska problem görs det till underhållning i media. Hon anses få skylla sig själv. Skulle samma sak gälla om hon hade högre vad vi kan kalla seriösitetsstatus och var ansedd som konstnärligt progressiv? Eller hade hennes problem blivit omskrivna - om alls - från ett mer respektfullt perspektiv?

När Sahara Hotnights slog igenom handlade alla artiklar om dem att tjejer kan minsann också rocka och hur är det att vara tjej och vara med i ett rockband och vad tyckte deras killar om att de var med i ett rockband. Jag tröttnade på det ganska snabbt och jag är ganska säker på att de också gjorde det. Sedan började folk skriva om hur hårt deras trummis Josefin Forsman slog och inom osynlig parentes stog det (för att vara tjej). Girl power som björntjänst.

Jag tror inte på det här. Politisk korrekthet kommer aldrig leda till jämställdhet. Bara till irritation.

Som dagens låt väljer jag en duett mellan en manlig man med skägg och en kvinna som har spelat rollen som korkad blondin bättre än alla andra och därmed fått kämpa hårdare än hårdast för att nu, efter fyrtio år som en av världens största låtskrivare och underhållare, nästan ha fått ett erkännande.

Dagens låt Islands In The Stream av Kenny Rogers och Dolly Parton.