Mötley Crüe är hatthylla

Någon gång i tolvårsåldern lyssnade jag mycket på Mötley Crüe. Någon gång inte allt för långt senare gick jag vidare. Sedan dess har bandet blivit kult, om de inte var det redan då. Men jag lyssnade mycket på deras skiva Dr Feelgood som släpptes 1989. Där och då var den väldigt bra.

2001 kom vad som skulle bli deras testamente, trots att bandet fortfarande är aktivt - Neil Strauss-skrivna biografin The Dirt. Om allt är sant kan diskuteras, men även om den inte är sann: bara att kunna hitta på det som beskrivs tyder på att tomtarna på loftet lider av syrebrist. Och man kan hoppas att allt inte är sant. För medlemmarnas egen skull. Men ju mer man läser och lär känna medlemmarna, desto mer inser man att Strauss förmodligen inte har behövt överdriva allt för mycket. Trots detta ger trummisen Tommy Lee och framförallt basisten Nikki Sixx ett intelligent intryck, om än inte särskilt känslomässigt balanserat. Sångaren Vince Neil och gitarristen Mick Mars är svårare att få grepp om. Sixx är den som får mest utrymme i boken. Han är mest vältalig och verkar också ha en humoristisk distans till det hela.

Sedan blev jag ihop med en tysk modell eller åtminstone en mager tyska som sa att hon var modell. Hon hade foton av sig själv tillsammans med killarna i Queen, så jag blev imponerad. Hennes granne, Fred, lärde mig freebasa, och det irriterade den tyska tjejen, som vi kallade Himmler. Varje vecka kom Himmler hem till oss och vi firade nazistonsdagen. Vi gick omkring med armbindlar, marscherade och sieg hielade. Istället för att bränna kackerlackor på väggen med brinnande strålar av hårspray tog vi dem och brände dem i ugnen tillsammans med sina artfränder. När de dog ställde de sig upp på bakbenen och tippade medan vi röt åt dem på låtsastyska. "Hallå", skällde hon med sin tjocka gutturala brytning, "detta är inte rooligt. Många miljoner mänscjor doog i oognarna."

Detta är bara en (1) sida av 569. Det finns värre. Värst av allt är att jag inte kan låta bli att tycka det är underhållande. Inte häftigt, det är jag för gammal för. Men underhållande? Ja. Kanske ska jag rent av damma av mina gamla vinyler?

Dagens låt är Dr Feelgood av Mötley Crüe.