Sha-la-la, na-na-na, tra-la-la, hej-hej-hej (Gesslebiografi i färg)

1989 släppte Gyllene Tider sin första samlingsskiva Instant Hits. Jag fick den på kassett av en jobbarkompis till mamma. Detta var samtidigt som albumet Look Sharp! med hjälp av låtarna The Look, Listen To Your Heart, Dangerous och Dressed For Success gjorde Per-Håkan Gessle från Halmstad till inte bara treackordsfavorit i Sverige. Plötsligt spelades hans sextiotalskompositioner-genom-åttiotalsproduktion på radion i hela världen. Men Roxette var inte riktigt min grej. Gyllene Tider däremot föll jag för direkt, snabbare än man hinner ropa hej före ett gitarrsolo.

I Sven Lindströms snygga, initierade och underhållande tegelsten Att Vara Per Gessle berättas hur det är att vara Per Gessle, från första pannluggen till senaste turnén. Boken berättas genom citat av bandkollegor, producenter, skivbolagsfolk, vänner, syskon, föräldrar och de två självskrivna damerna Marie Fredriksson och Åsa Gessle (som kommer med många av de mest intressanta kommentarerna).

Boken har anklagats för att inte gå på djupet och det är delvis befogad kritik. I rockbiografier brukar detta betyda frånvaro av knark och sex. Men Gessle verkar ha sju intressen: musik, konst, bilar, musik, film, musik och musik. Det är tydligt en bok om artisten Per, människan skymtar bara ibland. Hans motsättningar kommer fram i kampen mellan den ödmjuke egoisten och den konflikträdda överköraren

Hans envishet och målmedvetenhet är också ett genomgående tema. Hans hårdhet i affärer ett annat. Hans kärlek till allt som har med musik att göra det tydligaste.

Oavsett vad man tycker om Roxettes spanska balladskiva, frisyrerna, skjortan och glasögonen på Unplugged-spelningen, Gyllene Tiders engelska försök Heartland Café och förvirrade soloskivan Scener är det svårt att inte imponeras över att han i skarven mellan åttio- och nittiotalet tillsammans med några väl valda partners blev en av de mest spelade kompositörerna på radiovågorna, att hans första band gått från fjuniga flickfavoriter till ett band som fem procent av den svenska befolkningen köper biljett för att se och höra på återförening och att han dessutom numera - till sist - även lyckats i eget namn. I boken verkar han genuint förvånad över Mazarins framgång (360 000 sålda exemplar).

Kanske är det hans styrka. Han utgår alltid från att han har rätt men han utgår inte från att andra förstår det utan bevis. Jag tror att alla som intervjuas i boken någon gång använder frasen han drev mig till vansinne när han tvunget skulle. Hans energi och vilja tycks vara lika stor som hans frisyr på omslaget till Joyride.

Han har i alla fall rätt när han påstår att Jeepster är T-Rex bästa låt, han har The Beatles In My Life som etta på listan över omistliga låtar från sextiotalet och han har varit med på det bästa soundtracket som någonsin gjorts till en bok av Mats Olsson.

I bokens inledning står det att boken handlar om en svensk låtskrivare som fick chansen - och tog den. Per-Håkan Gessle har ägnat hela sitt vuxna liv åt att jaga den perfekta treackordslåten och det finns över 70 miljoner sålda bevis på att han tagit chansen och med jämna mellanrum kommit väldigt nära.

Dagens låt är Keep The Radio On (This Is The Perfect Song) av The Lonely Boys.