Först var det en vecka - sen blev det en helg
Förra veckan var jobbig, men helgen var desto bättre. Det enda egentliga bakslaget var den danska fissenapen som blev lite jobbig i längden. Å andra sidan - pölse utan fissenap är inte pölse.
Cindy Sherman-utställningen på Louisiana var tänkvärd och intressant. Jag drogs mer och mer in i hennes värld efter hand som bilderna passerade. Det är ett imponerande arbete hon har lagt ner. Särskilt bilderna som skulle föreställa stillbilder från filmer var intressanta. De ser ut som vilka ögonblicksbilder som helst, men man vet att de är poserade och att det inte finns någon sammanhang - de fångar inte bara en plötsligt rörelse, inte bara ett ögonblick. De är poserade från början till slut. Jag är förtjust i konceptet. Den kinesiska utställningen var också intressant. Maos skugga över landet är större än vad vi i väst kan förstå. Om en svensk konstutställning åkte till Kina skulle väl inte Per-Albin Hansson förekomma i vart och vartannat verk? (Ingen jämförelse mellan dem i övrigt, förutom att de var skåningar bägge två.)
Tyvärr kom vi till Köpenhamn lite väl sent, affärerna hade redan börjat stänga. Hann i alla fall med kebabrulle, pölse, glass, pölse, kinamat och pölse. Och Köpenhamn är en trevlig stad att vara i, särskilt under en klarblå vårhimmel. Dessutom köpte jag en Tintin-kalender. Bara en sån sak.
Den 1:a april var det tjugo år sedan min morbror gick bort. Han blev lika gammal som jag är nu, några månader över 29 år. Ibland känns det som det var igår mamma hämtade mig i skolan, ibland känns det som om det hände i ett tidigare liv. Jag har insett att jag aldrig kommer kunna lägga det bakom mig, men jag har lärt mig leva med det. Hans frånvaro är fortfarande väldigt närvarande. Egentligen skulle jag skrivit ett längre inlägg om det här, men han hade tyckt jag skulle hitta på något roligt istället. Så får det bli.
Förresten. Jag har läst ut Palin. Firade med en Snickers.
Och man vet att man är på en liten ort när den enda pizzerian är lunchstängd.
Dagens låt är Protection av Massive Attack och Tracey Thorn.
Cindy Sherman-utställningen på Louisiana var tänkvärd och intressant. Jag drogs mer och mer in i hennes värld efter hand som bilderna passerade. Det är ett imponerande arbete hon har lagt ner. Särskilt bilderna som skulle föreställa stillbilder från filmer var intressanta. De ser ut som vilka ögonblicksbilder som helst, men man vet att de är poserade och att det inte finns någon sammanhang - de fångar inte bara en plötsligt rörelse, inte bara ett ögonblick. De är poserade från början till slut. Jag är förtjust i konceptet. Den kinesiska utställningen var också intressant. Maos skugga över landet är större än vad vi i väst kan förstå. Om en svensk konstutställning åkte till Kina skulle väl inte Per-Albin Hansson förekomma i vart och vartannat verk? (Ingen jämförelse mellan dem i övrigt, förutom att de var skåningar bägge två.)
Tyvärr kom vi till Köpenhamn lite väl sent, affärerna hade redan börjat stänga. Hann i alla fall med kebabrulle, pölse, glass, pölse, kinamat och pölse. Och Köpenhamn är en trevlig stad att vara i, särskilt under en klarblå vårhimmel. Dessutom köpte jag en Tintin-kalender. Bara en sån sak.
Den 1:a april var det tjugo år sedan min morbror gick bort. Han blev lika gammal som jag är nu, några månader över 29 år. Ibland känns det som det var igår mamma hämtade mig i skolan, ibland känns det som om det hände i ett tidigare liv. Jag har insett att jag aldrig kommer kunna lägga det bakom mig, men jag har lärt mig leva med det. Hans frånvaro är fortfarande väldigt närvarande. Egentligen skulle jag skrivit ett längre inlägg om det här, men han hade tyckt jag skulle hitta på något roligt istället. Så får det bli.
Förresten. Jag har läst ut Palin. Firade med en Snickers.
Och man vet att man är på en liten ort när den enda pizzerian är lunchstängd.
Dagens låt är Protection av Massive Attack och Tracey Thorn.
upplagd av Ola Claesson
12:25:00
4 kommentarer:
En Tintinkalender, det är stort! Får jag fråga vilket Tintinalbum du tycker allra bäst om?
http://www.ostran.se/bloggar/jannes_blogg
Måste jag välj ETT album? Det går inte. Men "Månen tur och retur 1 & 2", "Det hemliga vapnet" och "Kung Ottokars spira". I alla fall just idag. "Tintin i Kongo" har väl dessutom någon slags svårdefinierad charm. :)
Vilka är dina favoriter?
Nej, jag inser, det är omöjligt att välja ett enda album. Just i dag känner jag mig svag för Castafiores Juveler, men jag har sedan länge en klockarkärlek för De sju Kristallkulorna/Solens Tempel och Det hemliga vapnet och Tintin i Tibet är ju också mycket speciell. Kul också att du nämner Amy Winehouse, nu har jag hört henne några gånger och hon är ju bara så bra. /Janne A
Castafiores Juveler är intressant eftersom det utspelas enbart på hemmaplan. Sedan gillar jag förresten Faraos Cigarrer väldigt mycket. Det känns som det första albumet där Hergé hittar formen ordentligt och lyckas berätta en genomgående historia på ett bra sätt.
Dessutom är jag svag för Tintin Hos Gerillan. Främst för att det är det mest nyanserade albumet rent politiskt. I sina tidiga äventyr fanns det uppenbart onda och goda. I Tintin Hos Gerillan är "hjälten" Alcazar minst lika korrumperad som skurkarna.
Amy Winehouse har helt klart en fantastisk röst.
//Ola
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida