Skivrecension: Terakaft

Världsmusik
Terakaft
Alone
(Outhere/Border)
Betyg: 4

Det krävs ingen djupare forskning för att förstå att bluesen har rötter i Afrika. Så kallad ökenblues spelas bland annat av band med rötter i Saharaöknen i Mali. Många är löst sammansatta kollektiv och har medlemmar som tillhör nomadstammar (i detta fallet Tuareg). Terakaft har turnerat i USA, Europa och Afrika i tiotalet år och är då en kvintett med den traditionella rockbandssättningen gitarr, gitarr, bas och trummor. När det gäller ökenblues är det ibland svårt att veta vad som kom först - hönan eller John Lee Hooker.

I likhet med arabisk musik (vissa menar att bluesen har muslimska rötter) är rytmerna viktiga och ofta okuvligt monotona, låtarna kan klara sig på ett enda ackord och vara uppbygda på ett riff som upprepas genom en låt. Med andra ord som John Lee Hooker byggde upp sina låtar. 

Tinariwen - där frontfiguren Diara brukade spela gitarr och sjunga innan han gick med i syskonbarnens Terakaft istället - jobbar med ett långsamt lätt tillbakalutat driv. Terakaft spelar bitvis snabbare, mer framåtlutat och verkar ha lyssnat på Chuck Berry vad gäller tempo och snärtighet. Karambani framstår som något av ökenbluesens svar på Johnny B Goode. 

Terakaft betyder karavan och det är lätt att se en kamelkaravan på väg genom öknen när man lyssnar på musiken. Är det afrikansk blues som tar tillbaka sin bastardiserade åkomma som åkte till det som blev USA eller har det alltid låtit så här i norra Afrika? Den musik med rötter i Ghana som kallas highlife innehåller samma snabba drivande rytmer. Oavsett vilket är det svårt att stå still även om texterna sjungna på tamashek är djupt politiska. Det känns nästan fel att bli så upprymd och bara vilja skaka på rumpan.

Lyssna också på: Tinariwen - Emaarr (2014)

Läs mer om liknande:
Årets skivor 2014 
Ovanligt korkade namn på musikstilar
Tamikrest är också ett syskonband och gjorde en av 2013-års bästa skivor
Så spelar du blues! Hela listan!
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.