Bokrecension: Kim Gordon - Girl In A Band
Kim Gordon
Girl In A band
Förlag: Faber & Faber
Girl In A band
Förlag: Faber & Faber
Girl In A Band börjar i São Paolo den 16e november 2011 med Sonic Youths sista konsert efter 20 år tillsammans. Kim Gordon
(sång, bas och gitarr) och Thurston Moore (sång och gitarr) ska skiljas
efter 27 år. Delvis skrevs boken som ett svar på frågan om hur hon
skulle försörja sig. Sonic Youth har aldrig fått något kommersiellt
genombrott, men är inflytelserikt och stilbildande - en länk mellan Neil
Young och Nirvana. För många personifierar de New Yorks konstnärliga
musikscen. Gordon själv, som påpekar att hon ofta anses vara kylig, menar att musiken befriade henne och gjorde henne mindre självmedveten.
Boken
börjar med slutet innan den går tillbaka till början och sedan långsamt
jobbar sig framåt igen. Uppväxten och framtiden präglas av relationen
till brodern Keller som var den stora förebilden. En stilig surfare -
syskonen växte upp i Los Angeles - vars elaka kommentarer kunde bränna
hål i Gordon. Hon är känslig och kom fram till
att inte låta honom vinna genom att inte visa känslor. Brodern fick
senare diagnosen schizofreni och Gordons behov av att ta hand om och
skydda grundades där. Hon blir senare vän med Kurt Cobain och har inte
mycket snällt att säga om Courtney Love. Lana Del Ray åker också på en
råsop. Tonen är annars - med tanke på bokens ground zero - förvånansvärt
försonande.
Gordon kände sig utanför i
Kalifornien. Hon är intresserad av grafisk konst och klädesdesign,
modern påpekar att dottern klär sig för sexigt. Hon tittar i timmar på
skivomslag med Marianne Faithfull, Anita Pallenberg och Joni Mitchell.
Hon vill bli lika cool men vet inte hur. Hon hamnar så småningom i New
York, Los Angeles kulturella och geografiska motpol, i sökandet efter
att hitta sig själv. Bli den hon är menad att bli. Så hon ger sig in
stadens konstvärld och mer eller mindre snubblar in i musikerkretsar.
Sitt första band bildade hon dock redan innan dess under
universitetsstudier i Toronto.
Många har läst boken som ett
feministiskt manifest, men den är mer. Många har läst den som en bok om
en skilsmässa, men den är mer. Den går också att läsa som en
uppväxtskildring, om hur jaget formas, sökandet efter utlopp för ett
uttrycksbehov och vikten av att inte stå still.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
Etiketter: litteratur, musik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida