Hitchcock om Hitchcock

Det verkar konstigt nu, men det tog lång tid innan Alfred Hitchcock fick etablissemangets respekt för sina filmer. Rebecca fick förvisso en Oscar för bästa film 1941, men den gick till producenten David O Selznick - 1980, under sitt sista levndasår, fick Hitchcock en Hedersoscar. Publiken gillade honom, men kritikerna ansåg ofta att hans filmer inte var placerade i en verklighet som sa något om sin samtid. Hitchcock själv brukade säga att cinema is not a slice of life, it´s a piece of cake. Han ville underhålla den stora massan med spänning, skräck och sin säregna humor - inte göra socialrealistiska dysterheter. Att han samtidigt hanterade filmmediet bättre än de flesta var inget som kritikerna fäste sig vid, de gillade inte innehållet.

Det var först under andra halvan av sextiotalet, när hans egentliga storhetstid var över, som The Master Of Suspense fick samma respekt från kritikerna som han fick kärlek från folket. En stor del av denna omvärdering berodde på en lång intervju som gavs ut i bokform. Regissören Francois Truffaut (De 400 Slagen) gjorde en femtio timmar lång intervju där Hickcocks bildspråk och berättarteknik geniförklaras. Truffaut var en av nyckelfigurerna i den hyllade sk nya franska vågen och när Truffaut såg ett djupare konstnärligt värde i Hithcocks filmer var det ingen kritiker som vågade göra annorlunda. 1966 kom boken Hitchcock Om Hitchcock. Den är en genomgång av mer eller mindre alla filmer mästaren gjort fram tills dess.

Truffauts uppenbara beundran får Hitchcock att öppna sig och han är mer personlig här än han varit i någon annan intervju jag läst/sett/hört med honom. Hans hantverksskicklighet imponerar också. Hitchcock berättar varför han filmar sina scener som han gör och hur han lyckades få publiken att reagera som han ville att den skulle reagera. Detaljerna var ofta små och resultatet var millimeterprecist. Hitchcock var en manipulatör av rang. Ingenting var en slump, inga transportsträckor fick förekomma. Alla scener skulle föra filmen framåt.

Jag är framme vid The Man Who Knew Too Much, den första engelska versionen med Peter Lorre som kom 1934. Filmen gjordes igen 1956 i USA, återigen av Hitchcock, med James Stewart.

Hitchcock Om Hitchcock kan vara svår att få tag på. Jag fick den i julklapp 2007. Varje år önskar jag mig något som jag vet är svårt att få tag på, bara för att reta de ansvariga (mamma). Hon fick sista skrattet den gången och jag fick en bok jag letat efter i femton år.

Läs mer om Alfred Hitchcock.