The Mentalist - trevligt med tillbaka till gå

Mina favoritserier de senaste åren har varit episka och stilbildande Sopranos, The Wire och Mad Men. Samtliga är exempel på en typ av serie där de enskilda avsnitten är kapitel i en roman snarare än fristående noveller. Serier där en replik, ett ögonkast eller en liten gest mellan två karaktärer kan vända ett helt avsnitt. De är kort sagt serier som inte tillåter att man fixar popcorn mitt i. De har en sorts berättarteknik som bygger på att man ser alla avsnitt och helst med näsan nära skärmen.

Det är här The Mentalist kommer in i bilden. Den är nämligen snarare tvärtom. En ganska klassisk polisserie där misstänkt tvålfagre Simon Baker spelar Patric Jane som är lite smartare än dig och räknar ut saker som poliserna inte räknar ut och ser sammanhang som de inte ser. Naturligtvis tror de inte honom och naturligtvis har de fel varenda gång och avsnitten är avslutade. Ett nytt fall varje vecka, alltså. Den kvinnliga överstepolisen spelas av Robin Tunney. Hennes Teresa Lisbon och Patric Jane är lite hemligt kära i varandra och dialogen är lite lagom fyndig. Manusen är välskrivna och det är 42 minuters välskriven underhållning i veckan. Man behöver inte sitta på helspänn och anteckna vad som sägs mellan raderna.

Det är ungefär som att koppla av med popmusik lite över snittet efter att ha suttit igenom Miles Davis Bitches Brew-box med alla tagningar fram och baklänges med hörlurar. Man kan slappna av med något som är underhållande utan att vara korkat.

TV3, tisdagar 21:00. Del tre imorgon, men oroa dig inte. Man kan börja där också.