Christian Bale

När jag var liten trodde jag att folk som var galna på film var galna även på riktigt. Efter mitt första möte med Christian Bale i American Psycho kände jag likadant. Bale kunde, tänkte jag, inte spela så kylig med så små medel, tillsynes utan ansträngning, om han inte var lite störd på riktigt. Så bra skådespelare kan man inte vara. Men så bra skådespelare är Bale. De senaste dagarna har jag sett i tur och ordning Rescue Dawn, The New World och The Machinist. Bale medverkar i samtliga, i den först- och sistnämnda spelar han huvudrollen.

I Werner Herzogs Rescue Dawn spelar han en amerikansk/tysk pilot som skjuts ner under Vietnamkriget och hamnar i fångläger. I väntan på regnperioden - för att inte torka ut i djungel - börjar han målmedvetet planera sin flykt. Bale skildrar sin karaktär med en precision där det känns som om han hela tiden kan brista, men det gör han inte. Man kan ändå ana sprickan i de allt mer av hunger desperata ögonen.

The New World av Terrence Malick når tyvärr inte upp till sina höga pretentioner och är inte i klass med Badlands och The Thin Red Line även om den är bedövande vacker och inte på något sätt dålig. I likhet med Rescue Dawn är filmen och karaktären baserad på verklighet - koloniseringen som ledde till västvärldens upptäckt av Pocahontas - och Bale gör en tystlåten man vars leende inte döljer en väntande explosion utan ett gott, men lite blygt, hjärta. Rollen hade kunnat göras av en genomsnitts-Hugh Grant (som jag förvisso gillar, men han är ändå inte på samma nivå) men Bale gör rollen till någon man omedelbart får förtroende för.

The Machinist är en film som inte går att blunda för. Bale spelar en plågad man, vi vet inledningsvis inte varför, som inte sovit på ett år. Han gick ner 20 kg för rollen och det gör fysiskt ont att se honom. Hans ryggrad sticker ut mer än hans näsa. Bale har förklarat att han helt enkelt inte åt på fyra veckor och på så sätt gjorde den viktminskning som krävdes. Man måste sköta sitt jobb. Inte äta på fyra veckor? Okej, om filmen kräver det. Det är inte bara Bales utmärglade kropp som imponerar/skrämmer. Hans kroppsspråk, inte minst hans stirriga blick, andfåddhet och lite för stressiga agerande gör att man känner att något är på väg att komma ikapp honom, är också kroppsspråket hos en paranoid man som håller på att förlora förståndet och är medveten om det. Förvisso stärker säkerligen hans insjunkna kinder och utmärglade kropp intrycket, men insatsen bygger på Bales agerande, inte på hans viktminskning.

Mitt nästa stopp blir 3:10 To Yuma och den 25 juli har den nya Batmanfilmen The Dark Knight premiär där han upprepar rollen från Batman Begins.

Christian Bale förtjänar, om jag bedömer saken rätt, att nämnas i samma andetag som de unga Brando, DeNiro, Pacino och Hoffman.

Inte ens när han har blåtiror, haltar och är så smal att han bara syns i widescreen kan man låta bli att njuta av hans hängivenhet. Christian Bale, kort sagt, rockar häst.

Dagens låt är 992 Arguments av The O´Jays.