Simon, Garfunkel & Garfunkel

En röst, en röst till och en gitarr. Så enkelt var det för Simon & Garfunkel att trollbinda. Trots att skivan Live From New York City, 1967 spelades in endast tre album in i karriären - och innan de stora framgångarna med Bookends (Mrs Robinson, America) och Bridge Over Trubled Water (The Boxer, Cecilia, Bridge Over Trubled Water) finns här klassiker som The 59th Street Bridge Song (Feelin´ Groovy), Homeward Bound, I Am A Rock, The Sound Of Silence och For Emily, Whenever I May Find Her samt borde-vara-klassiker som A Most Peculiar Man, Richard Cory, You Don´t Know Where Your Interest Lies (som de själva aldrig gav ut men som Ola & The Janglers gjorde en ganska hysterisk cover på), Blessed och favoriten The Dangling Conversation. Samtliga hämtade från duons tre första album Wednesday Morning, 3 A.M., Sounds Of Silence och min personliga favorit, den vackert arrangerade Parsley, Sage, Rosemary & Thyme.

Den tjurades fram av främst Paul Simon - som förstås var gruppens låtskrivare. Han tyckte att The Sound Of Silence lät för mycket som The Beatles och att det var meningslöst eftersom de var svårslagna i popfacket. På Parsley, Sage, Rosemary & Thyme låter S & G därför snarare som om Bach varit ung och intellektuell på sextiotalet och haft en kompis med en väldigt rolig frisyr. (Var det egentligen Garfunkel eller Dylan som uppfann judeafrot? Diskutera!)

Konserten är nitton låtar lång, har en skönt avslappnad atmosfär och förvånansvärt roligt mellansnack. Humor är annars inte det första man associerar de här herrarna med. Att de så sent som för fyra år sedan återförenades med en utsåld turné som resultat vittnar också om kraften i Paul Simons alltid lika snyggt skurna låthantverk. När nästan alla andra tävlade om vem som kunde dista gitarren mest är det här ibland så tyst att man - nästan - kan höra Garfunkels hår krulla sig. Här kan ni förresten läsa om de 1027 böcker han läste mellan juni 1968 och förra året.

Dagens låt är The Dangling Conversation av Simon & Garfunkel.