Vårtecken - tecken som på något sätt avser att det börjar bli/är/verkar kunna bli vår
Så här års ska man prata om vårtecken. Alla människor har olika favoritvårtecken. Vissa påpekar att det är någon speciell fågelart de hört kvittra i skogen. Det kan inte jag göra, när jag är ute och spankulerar – ping – är det alltid med hörlurar. ”Var ute och gick igår och dra mig baklänges, men tror ni inte att jag hörde You´re Gonna Lose That Girl vid Bergundasjön”. Det gör ingen människa klokare. Dessutom kan jag varken höra eller se skillnad på en domherre och en flodhäst. Förutom att domherren flyger iväg om man försöker trampa på den.
Andra räknar vårtecken i form av blommor, ”såg en asalea igår när jag var ute och gick med frugan”. Jag är inte särskilt insatt i blommornas värld heller. Trots att jag är född, uppväxt och boende i staden där Linné har gett namn till ungefär halva ytan. Han har i alla fall en galleria, en park och ett byst (en byst? En sådan där staty i form av bara ett huvud, alltså). Han nedlät sig till att frånvara vid invigningen av samtliga. Otacksamme jävel.
Men till saken (föredrar palmer och kaktusar, mitt hems gröna hörn ser ut som korsningar mellan omslaget till The Joshua Tree och förtexterna till någon gapig actionfilm från åttiotalet).
Men återigen ett försök att komma till saken. Två vårtecken har jag i alla fall prickat av.
1: Förra helgen bytte jag till sommardäck på bilen. Det är ett vårtecken. Att det sedan snöade lite när jag körde hem låtsas vi inte om. Att ett rosthål dessutom upptäcktes i en balk låtsas vi inte heller om.
2: Jag såg en kvinna i kjol som inte hade såna där svarta mördarstrympbyxor under (utomhus, alltså). Det är ett trevligt vårtecken. Och jag menar inte att vara sexistisk. Men en man i kjol hade inte varit lika bra. Ursäkta.
Senare samma dag såg jag en liten blomma på en gräsmatta – jag råkade tyvärr trampa på den sekunden efteråt – den var blå, om det säger er blomvänner någonting (den var dessutom ganska mjuk).
Det var mina vårtecken. Ett annat är att det just nu är 12 grader i skuggan och att man skulle kunna cykla en runda och se om det har dykt upp några fler blommor. So sue me.
Och dagens låt är Boy From Tupelo av Emmylou Harris.
Andra räknar vårtecken i form av blommor, ”såg en asalea igår när jag var ute och gick med frugan”. Jag är inte särskilt insatt i blommornas värld heller. Trots att jag är född, uppväxt och boende i staden där Linné har gett namn till ungefär halva ytan. Han har i alla fall en galleria, en park och ett byst (en byst? En sådan där staty i form av bara ett huvud, alltså). Han nedlät sig till att frånvara vid invigningen av samtliga. Otacksamme jävel.
Men till saken (föredrar palmer och kaktusar, mitt hems gröna hörn ser ut som korsningar mellan omslaget till The Joshua Tree och förtexterna till någon gapig actionfilm från åttiotalet).
Men återigen ett försök att komma till saken. Två vårtecken har jag i alla fall prickat av.
1: Förra helgen bytte jag till sommardäck på bilen. Det är ett vårtecken. Att det sedan snöade lite när jag körde hem låtsas vi inte om. Att ett rosthål dessutom upptäcktes i en balk låtsas vi inte heller om.
2: Jag såg en kvinna i kjol som inte hade såna där svarta mördarstrympbyxor under (utomhus, alltså). Det är ett trevligt vårtecken. Och jag menar inte att vara sexistisk. Men en man i kjol hade inte varit lika bra. Ursäkta.
Senare samma dag såg jag en liten blomma på en gräsmatta – jag råkade tyvärr trampa på den sekunden efteråt – den var blå, om det säger er blomvänner någonting (den var dessutom ganska mjuk).
Det var mina vårtecken. Ett annat är att det just nu är 12 grader i skuggan och att man skulle kunna cykla en runda och se om det har dykt upp några fler blommor. So sue me.
Och dagens låt är Boy From Tupelo av Emmylou Harris.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida