Fan på tiden

Vi kan kanske enas om att Martin Scorsese har gjort bättre filmer än förvisso väldigt maffiga The Departed, men vi kan nog också enas om att det ändå var på tiden att Martin fick ta hem en liten gubbe efter att ha varit nominerad 832 gånger.

Han borde kanske hellre vunnit för Mean Street, The Last Waltz, Taxi Driver, Raging Bull, Goodfellas, Casino eller No Direction Home istället, men det gjorde han inte. Om inte rättvisan segrar när den borde är det skönt att den har förstånd att ändra sig när den inser att den har fel. Och ibland har rättvisan fel.

Han vann i alla fall inte för Kundun. Det hade varit snopet.

Kanske borde The Departed "bara" vunnit bästa regi, för ärligt talat var nog Babel en bättre óch starkare film. Men ändå.

Dagens låt är De Satans Metallica-Biljetterna Tog Slut av Dave Mustaine & Jason Newsted.

Dagens I-lands problem

Jag hinner inte läsa morgontidningen i veckorna. Egentligen gör det inget eftersom tidningen i fråga är Smålandsposten, men ändå (jag är varken intresserad av The Ark eller Karolina Klüft). Men det är avkopplande att börja dagen med en stund vid frukostbordet. Macka i ena handen, temugg i den andra och blicken på kultursidorna.

Den veckodag när man faktiskt skulle ha tid att läsa tidningen ordentligt är söndagar. På söndagar kommer inte Smålandsposten ut. Då tar man en prenumeration på DN. Problemet är bara att DN under veckorna levereras av samma bud som cyklar runt och lägger Smålandsposten i lådan. Alltså. På söndagar, när denna fantastiska publikation inte trycks, får jag inte DN heller. Vad gör man?

Och varför är alltid reserverade parkeringsplatser tomma?

Dagens låt är Waitin´ Around To Die av Townes van Zandt.

Veckans bidrag

För oss som har den goda smaken att gilla The Firemill: Plura bloggar och han gör det väldigt bra.

Dagens låt är Nowhere Man av The Beatles.

Dagens Google-experiment

Lars Ulrich ca 1 500 000 träffar.

Dave Mustaine ca 600 000 träffar.

Torben Ulrich ca 350 000 träffar.

Hasch-Torben ca 1 träff.

Dagens låt är Train Of Consequences av Megadeth.

Hasse & Tage

Om man gillar Hasse & Tage gillar man just nu TV4 Film.

Vill särskilt rekommendera Picassos Äventyr. Det kan vara den bästa svenska komedin som gjorts. Halv liter!

Synd att Hasses Den Enfaldiga Mördaren inte visas. Den innebar min ständige favorit Stellan Skarsgårds internationella genombrott. Bara en sådan sak. Hasse själv fick bl a en Guldbagge eller två för besväret. Filmen baserades av regissören på novellsamling En Ond Man (av regissören) och då särskilt "Idiotens berättelse" - Idioten spelas i filmen av nämnde Skarsgård som redan här visar att han är en stor karaktärsskådespelare. Att han dessutom verkar vara bland de coolaste, intelligentaste och mest ödmjuka skådespelarna gör inte saken sämre. Alfredson spelar själv fabrikör Höglund som är boktitelns onda man.

Den Enfaldiga Mördaren är nog min kandidat till bästa svenska film alla kategorier, före bl a favoriter som Smultronstället, Mannen Från Mallorca och Fyra Nyanser Av Brunt.

Men, som sagt, börja med Picassos Äventyr. Jag gillar Gösta Ekman också (på tal om honom kan man placera Skenbart högt upp på listan över de bästa svenska komedierna).

Dagens låt är Because The Night av Patti Smith.

Allmän information om hur läget ligger

Minus fem grader och klarblå himmel. Så vackert att jag inte hade hjärta att stanna hemma. Begav mig därför till stan och hamnade på biblioteket. Det enda som stör är halsont och täppt näsa. Förkylning kallas det visst. Fördelen med förkylning är att man kan kedjesuga Dr Dryels (halstabletten, alltså) med rent samvete. Däremot är det svårt att vara säljare när man inte kan prata. Ska man sätta fram väskan och hålla upp en skylt med texten "ta vad du behöver"? Det skulle inte ens fungera i Ryssby.

Man kan i alla fall ha mössa på sig och det är bra. Min frisyr får mig idag nämligen att påminna om sångaren i The Cure (även om jag kan inte använder fullt så mycket smink). Inte roligt. Ännu mindre roligt är det nog att vara sångaren i The Cure - eller vad som helst som har med The Cure att göra, men det är kanske ett annat inlägg.

För de av er som missade, jag borde missat det men kunde inte slita mig, den misstänkt briljanta Bill Bailey i torsdags, i Sverige bl a okänd från Black Books, följer här en rad som jag har skrattat åt sedan dess. Möjligtvis något obskyrt, men ack så lysande.

Don´t use Dolby on snake detectors.

Önskar jag kunde komma på sånt.

Dagens låt är Heart Of The Country av Paul McCartney.

Peter Englund

Jag tror det var AD 2002 när jag läste historia. Peter Englunds Poltava fanns på listan över "frivillig litteratur, välj en titel". Eftersom de övriga böckerna förmodligen var saker i stil med Kvinnor på Torpsbruk 1780-1890 och liknande blev det så att jag läste min första Englund. Ni som läst Poltava - och vi är ganska många - vet att den är svår att lägga ifrån sig. Sedan dess har jag försökt få mina obildade vänner att bli lite allmänbildade med hjälp av mäster Peters hjälp. Till och med en sådan kretin av tredje graden som Tommy - hans kulturella referenser börjar med Motörhead och slutar med Steven Seagal - har med mitt rimliga och sansade stöd påbörjat Brev Från Nollpunkten. För att inte nämna Nicklas (men han är nog bara sjunde graden).

Mitt problem med Englund är numera att jag läst samtliga hans böcker (förutom avhandligen Det Hotade Huset, är det någon därute som läst den och kan rekommdera?). Därför blir jag glad när jag, i väntan på den sista delen i tegelstenstriologin Ofredsår, Den Oövervinnelige och X, på hans hemsida snubblar över den här. Kanske kan det vara något, Daniel?

Dagens låt är No One Knows av The Queens Of Stone Age.

Nööööööö-höööööös!!!

Långsamt damp de ner, de beställda varorna från cdon. Först Primal Screams Dirty Hits, sedan Miles Davis larmiga A Tribute To Jack Johnson - Primal Scream framstår som vattenkammade mammapojkar i jämförelse med Miles och jag vet att Bobby G skulle hålla med - och sist men inte minst, snarare tvärtom, även Michael Palins oväntat bastanta utgåva Diaries.

Jag misstänkte förvisso att den skulle ta upp lite plats i hyllan, tio års dagböcker sätter sin spår, men så tjock trodde jag nog inte den skulle vara. Bra är den i alla fall. Dessutom har Palin var vänlig nog- han är the nice one, trots allt - att skriva nya kommentarer här och där. T ex hur han går från att kalla sin pappa daddy till det mer vuxna father och sedan vidare till grandfather när barnen föds och sätter sin prägel på honom. Palin ber också om ursäkt för att han inte har antecknat tillblivelserna av The Parrot Sketch och Silly Walks. För honom var Python under de tidiga åren bara ännu ett jobb, han visste inte att han skapade historia. Tur är väl det, då hade de förmodligen inte tramsat så mycket. Intressant läsning är det hur som helst, förmodligen även om man inte kan en massa Pythonsketcher utantill.

Sedan måste jag ta itu med George Martins bok om tillblivelsen av Sergeant Pepper´s Lonely Hearts Club Band (försvarbart tunn) och... well, min läshög är lite jobbigt stor just nu. Vill. Läsa. Mer.

Dessutom har jag ca 275 timmar livekonserter med Metallica att ta mig igenom. Det ser jag väl också fram emot. Och den där ganska tjocka boken om Pet Sounds. Och Lester Bangs-boken. Sedan ska jag nog äta något också. Gärna kebab.

Dagens låt är Kill All Hippies av Primal Scream.

En uppoffring

Varje kväll i mer än tio års tid har jag avrundat mina dagar med David Letterman. Det känns mer vemodigt än jag vill erkänna att avbryta vår vänskap, men jag orkar inte längre. Inte för att programmet blivit sämre - tvärtom, de meningslösa inslagen blir allt mer meningslösa på rätt sätt och samspelet med Paul Shaffer har blivit varmare - men för att jag inte orkar hålla mig uppe. När jag pluggade var det inga problem att vara vaken till 01:50 eller när nu ZTV/TV6 behagade sända. Men nu? Trots att TV400 har tagit över rättigheterna och gett programmet något så välförtjänt som en fast sändningstid - dessutom sympatiska 22:55.

Orkar jag vara uppe eller oroar jag mig för att "jag trots allt ska upp och jobba imorgon, borde kanske sova"?

Tyvärr är det sista rätt alternativ. Är jag riktigt envis kan jag hålla mig vaken tills programmet börjar och kolla vilka som är gäster. Tidigare i veckan lyckades jag tack vare detta spela in när The Office/Extras-geniet Ricky Gervais var gäst.

Kort sagt. Det är inte roligt att sjunka så lågt att man prioriterar sömn före Letterman. Nästa steg är att köpa halkskydd till badkaret, rattmuff (om jag inte redan haft en) och långkalsonger.

Jerry Seinfeld sa en gång att problemet med kvällskillen är att han inte behöver bry sig om att lägga sig, för det blir ändå morgonkillens problem att ta sig upp och komma till jobbet i tid. Jag måste alltså skaffa mig en mer oansvarig kvällskille. Men först ska jag köpa såna där fina snören till glasögonen. Vilken smart uppfinning!

Dagens låt är When I Grow Up (To Be A Man) av The Beach Boys.